Under projektet hade vi besök av Sundom TV som filmade vårt arbete och gjorde intervjuer med oss och eleverna.
Första raketavfyrningen
Idag sköt vi upp våra första raketer med klubbdeltagarna. Allting gick helt enligt planerna och raketerna återvände oskadade till marken med sina fallskärmar. Raketerna är återanvändbara och vi avfyrade dem sammanlagt fyra gånger. Två gånger fick jag klättra upp på skolans tak för att bärga dem. Våra drönarpiloter har på rekordtid lyckats finslipa sina talanger och kunde filma hela processen.
Andra steget tänds
Efter en varm och skön sommar var det dags att köra igång de tillämpade kurserna inom Apolloprojektet då höstterminen började. Kurs 1 omfattade kalla krigets historia med fokus på rymdkapplöpningen och propaganda. Vi inledde kursen med gästföreläsare Claus Stolpe som gav en helhetsbild av kalla krigets olika skeden. Jag och André föreläste sedan om kapprustningen och det politiska klimatet under tidsperioden. Eleverna fick sedan i uppgift att tillverka propagandanyheter om de olika dramatiska händelserna under kalla kriget. Dessa arbeten analyserade vi sedan vid Åbo Akademis Experience Lab i Vasa med hjälp av Eye-trackingteknik. Vi fick också bekanta oss med forskningen kring artificiell intelligens och robotteknik vid ÅA.
Med Eye-trackingteknik kan man undersöka vad en människa fäster sig vid när man betraktar visuellt material. Ögonrörelserna syns på de högra bilderna, ju mer rött desto längre tid tittade eleverna på det området på affischen.
Analys av resultatet
Läsåret fick en fenomenal avslutning i och med att allt vi planerat och konstruerat tillsammans med eleverna fungerade. Videomaterialet gav oss fina bilder trots att två av kamerornas batterier tog slut tidigare än väntat på grund av kölden. Den tredje däremot gav oss en fantastisk vy över Österbotten från cirka 17 kilometers höjd. Däremot fick vi data från samtliga CanSats som var fästa vid ballongerna. Anton tillbringade en del av sommaren att analysera och visualisera den data vi producerat i form av grafer. Dessa visade höjd utgående från lufttrycket, temperaturen och accelerationen hos satelliten.
Acceleration 
Temperatur inuti CanSatburken
Ballongjakten
När eleverna som suttit och hårdbevakat sina telefoner med GPS-apparna installerade började ropa efter en timme visste vi att nåt var på gång. Signaler från den första ballongen kom från Ylistaro och rörde sig snabbt österut. När vi fick en fixerad position gav sig de första bilarna iväg med en sökpatrull bestående av elever och föräldrar, laddade med energikex i form av SpaceBars som eleverna tillverkat i huslig ekonomi. Snart hade vi lokaliserat alla tre satelliterna inom en diameter av 80 km nära militärflygfältet i Kauhava. Innan jag hade hunnit fram till den närmaste nedslagsplatsen hade eleverna redan hittat satellit nummer två. En halvtimme senare hade ett annat sökteam funnit satellit nummer tre. Den första satelliten hade landat i lite mer oländig terräng så de fick kämpa sig fram genom tätare skog medan vi andra sonderade lämplig plats att fira med en bit mat. Innan vi hunnit boka bord på Tesses Café i Vassor ringde André och meddelade att de hittat den sista. Vid restaurangen slukade vi pizzor och skickade runt videokamerorna med de fantastiska bilderna.
Ballongsläppet
Lördagen den 26.5 2018 samlades Apollogruppen och ett massivt uppbåd av föräldrar, vänner, kolleger och media vid Meteorian på Söderfjärden. Förberedelserna startade klockan 9 på morgonen och klockan tolv hade vi tillstånd av flygfältet i Vasa att släppa loss våra ballonger. Vi förankrade en i en lina för att filma allt från ovan med två CanSat-sonder för att samla data. Alla fyra ballongerna fylldes med ca 250 bar helium för att stiga så snabbt som möjligt och expandera då lufttrycket sjunker utanför. Till sist når ballongen sin gräns och spricker varpå satelliterna dalar ner i sina fallskärmar. För att hitta dem hade vi GPS-sändare som sänder via mobiltelefonnätet. Nackdelen med detta var att vi förlorade kontakten med våra satelliter när de nått en viss höjd. Största oron var om batterierna skulle klara kölden på så hög höjd. En spänd väntan inföll under cirka en timme tills de hade landat och fick kontakt med nätet igen.
De första testbilderna
Under de sista klubbtimmarna släppte vi upp en heliumballong med videoutrustning för att testa utrustningen. Ballongen var förankrad i en lina för att vi ännu inte hade sökt tillstånd av TRAFI vilket man behöver för löst flygande väderballonger. Utsikten över Petalax var vacker.
CanSat-fabriken drar igång
Våren 2018 satte vi igång att bygga 11 stycken CanSats tillsammans med 45 entusiastiska elever. Eleverna var från årskurs 8 och 9 i Högstadiet i Petalax och årskurs 1 från gymnasiet i Petalax. Vi höll kursen på onsdagar efter skoltid hela våren. I bygget ingick lödning av kretskort, montering av sensorer, programmering av modulerna, konstruktioner av fallskärmar och behållare, drop-test från taket och beräkningar på ballonger. Dagarna var intensiva och fyllda av både med- och motgångar. Elevernas entusiasm saknade motstycke och vi lärare hade fullt sjå med att hålla jämna steg.
Högtflygande fortbildning
Hösten 2017 åkte jag, Henrik Smulter, Anton Lindholm och André Forsman iväg på CanSat-utbildning till Heureka. Där fick vi skolning i hur CanSat-programmet är uppbyggt och chansen att bygga varsin CanSat-modul under två dagar. Kursen leddes av Bente Jensen och Jan Holmgård och gav oss massor med inspiration för projektet.
Bland drönare och raketforskare
Årets CanSats är testade och klara för avfärd. Idag började vi monteringen av bärraketerna för vårens experiment. Vi kommer att använda oss av krutdrivna och återanvändbara byggsatsraketer från Malta. Två grupper monterar raketer och en grupp tog sig an kalibreringen av våra drönare som kommer att användas till dokumenteringen av projektet.
