Vad är apolloprojektet?

CanSat-byggen på klubbtimmarna i högstadiet i Petalax våren 2018

Apolloprojektet är ett ämnes- och stadieövergripande läroprojekt vid Högstadiet och Gymnasiet i Petalax. Inom det tvärvetenskapliga projektets ramar samarbetar lärare och elever kring olika ämneskombinationer med koppling till rymdforskning. Projektet vill uppmärksamma det kommande 50-årsjubileet av månlandningen år 1969 och målen med projektet är att ge eleverna insikt i vilken massiv insats av kunskap inom olika områden som krävdes för att genomföra detta och att inspirera till fortsatta studier.

Projektet startade i mars 2018 med teknikklubbar för högstadie- och gymnasieelever som tillsammans konstruerade s.k. CanSat-moduler. Dessa innehöll minidatorer med olika sorters givare som registrerade höjd, temperatur och rörelsedata som bearbetas i olika dataprogram. Modulerna skall rymmas inuti en läskburk och konstrueras så att de håller att sändas upp med heliumballonger och tåla en hård landning. Uppskjutningarna skedde i samarbete med Meteorian på Söderfjärden under stor mediabevakning.

Förberedelser inför ballongsläppen vid Meteoria den 26 maj 2018

Under läsåret 2018-2019 kommer eleverna vid högstadiet att bekanta sig med rymden inom de flesta ämnen genom mindre temaområden, t.ex. språk, matematik, biologi, huslig ekonomi, bildkonst och slöjd. På hösten 2018 anordnar Gymnasiet i Petalax två tillämpade kurser med rymdtema. Kursen i historia och samhällslära förklarar bakgrunden till rymdkapplöpningen till månen och rymdforskningens nuläge och framtid. Inom fysik och kemi kommer man att arbeta med bl.a. förbränningsteknik, tyngdkraft och databehandling från CanSat-modulerna. På våren 2019 ordnas en kurs inom gymnastik och hälsolära där man bekantar sig med de fysiska antagningskraven på en astronaut. Under kursen tränar man enligt ett skräddarsytt träningsprogram med inslag av simulerad tyngdlöshet i bassänger. Som avslutning deltar vi i Söderfjärdens Energy Run på sommaren.

På sommaren 2019 infaller 50-års jubileet av Armstrongs och Aldrins första steg på månen och på hösten besöker de 42 eleverna som deltagit i projektet och fyra lärare Cape Canaveral i Florida där de flesta raketerna skjuts upp. Finansieringen av denna resa sker genom försäljning av produkter och tjänster samt bidrag från kommun och fonder.

Ansvariga lärare är Henrik Smulter, André Forsman och Anton Lindholm

Astronautträningen kör igång

Den tredje gymnasiekursen som hålls av André Forsman och Christian Westö rivstartade med
astronaut- och boot camp-inspirerad cirkelträning vid skolcentret i Petalax den 14 mars. Förra veckans program var crossfit-träning och idag tisdag körde vi sprint spinning. Träningen var förlagd till Wasa Sports Club och leddes av Elli Bergelin och Pia Niemi . Denna kurs görs dessutom i samarbete med Malax kommuns Energy Run-utmaning som har Marcus Mäkinen som ansvarsperson.

Projektvecka på Gymnasiet i Petalax

Apollogruppens temavecka innehöll ett flertal olika moment. Tre grupper studerande konstruerade waterbottle-rockets och mötte höjden på dem genom olika metoder. En grupp tillverkade en raketmotor med fast bränsle som innehöll bland annat kattsand. Två grupper gjorde visuellt tilltalande tidslinjer över kalla kriget och rymdkapplöpningen medan en annan grupp fokuserade på rymdforskningens framtid. På torsdagen gästades vi av Antti Koivukangas som föreläste om idrott som propaganda under kalla kriget vilket var mycket uppskattat av publiken. För att förbereda oss på resan i höst sammanfattade en grupp delstaten Florida och dess sevärdheter. I samband med projektveckan avslutades kurs 2 och den 14 mars inleds fysikträningskursen. För att ge studerandena en försmak av detta konstruerade en grupp en hinderbana på skolområdet som genomfördes av alla grupper. För att kontrollera sanningshalten i olika filmer med astronauttema byggde den sista gruppen en kopia av en anordning som användes i filmen ”The Right Stuff” från 1983. Apparaten testade våran lungkapacitet kombinerat med ett lättsamt tävlingsinslag. En otroligt givande och lärorik vecka. Tack till alla inblandade.

Raketskolning på Heureka

Den 14 februari deltog jag och Anton Lindholm i en workshop vid Heureka i NAROM:s regi. Temat var raketer i undervisningen, något som vi redan tjuvstartat med under Högstadiet i Petalax klubbtimmar under vintern. Vi kände oss väl förberedda inför skolningen och hade konkreta frågor och erfarenheter att bolla med de kunniga föreläsarna. Dagen inleddes med raketteori, matematiska frågeställningar och praktiska övningar. Som avslutning avfyrade vi både våra krutraketer och tryckluftsdrivna pappersraketer. När föreläsarna inledde med frågan : ”Why use rockets in education?” kändes det som det självklara svaret är: ”Why not?”

Första raketavfyrningen

Idag sköt vi upp våra första raketer med klubbdeltagarna. Allting gick helt enligt planerna och raketerna återvände oskadade till marken med sina fallskärmar. Raketerna är återanvändbara och vi avfyrade dem sammanlagt fyra gånger. Två gånger fick jag klättra upp på skolans tak för att bärga dem. Våra drönarpiloter har på rekordtid lyckats finslipa sina talanger och kunde filma hela processen.

Andra steget tänds

Efter en varm och skön sommar var det dags att köra igång de tillämpade kurserna inom Apolloprojektet då höstterminen började. Kurs 1 omfattade kalla krigets historia med fokus på rymdkapplöpningen och propaganda. Vi inledde kursen med gästföreläsare Claus Stolpe som gav en helhetsbild av kalla krigets olika skeden. Jag och André föreläste sedan om kapprustningen och det politiska klimatet under tidsperioden. Eleverna fick sedan i uppgift att tillverka propagandanyheter om de olika dramatiska händelserna under kalla kriget. Dessa arbeten analyserade vi sedan vid Åbo Akademis Experience Lab i Vasa med hjälp av Eye-trackingteknik. Vi fick också bekanta oss med forskningen kring artificiell intelligens och robotteknik vid ÅA.

Med Eye-trackingteknik kan man undersöka vad en människa fäster sig vid när man betraktar visuellt material. Ögonrörelserna syns på de högra bilderna, ju mer rött desto längre tid tittade eleverna på det området på affischen.

Analys av resultatet

Läsåret fick en fenomenal avslutning i och med att allt vi planerat och konstruerat tillsammans med eleverna fungerade. Videomaterialet gav oss fina bilder trots att två av kamerornas batterier tog slut tidigare än väntat på grund av kölden. Den tredje däremot gav oss en fantastisk vy över Österbotten från cirka 17 kilometers höjd. Däremot fick vi data från samtliga CanSats som var fästa vid ballongerna. Anton tillbringade en del av sommaren att analysera och visualisera den data vi producerat i form av grafer. Dessa visade höjd utgående från lufttrycket, temperaturen och accelerationen hos satelliten.

Ballongjakten

När eleverna som suttit och hårdbevakat sina telefoner med GPS-apparna installerade började ropa efter en timme visste vi att nåt var på gång. Signaler från den första ballongen kom från Ylistaro och rörde sig snabbt österut. När vi fick en fixerad position gav sig de första bilarna iväg med en sökpatrull bestående av elever och föräldrar, laddade med energikex i form av SpaceBars som eleverna tillverkat i huslig ekonomi. Snart hade vi lokaliserat alla tre satelliterna inom en diameter av 80 km nära militärflygfältet i Kauhava. Innan jag hade hunnit fram till den närmaste nedslagsplatsen hade eleverna redan hittat satellit nummer två. En halvtimme senare hade ett annat sökteam funnit satellit nummer tre. Den första satelliten hade landat i lite mer oländig terräng så de fick kämpa sig fram genom tätare skog medan vi andra sonderade lämplig plats att fira med en bit mat. Innan vi hunnit boka bord på Tesses Café i Vassor ringde André och meddelade att de hittat den sista. Vid restaurangen slukade vi pizzor och skickade runt videokamerorna med de fantastiska bilderna.

Välförtjänt måltid efter en lång dag
Glada miner efter en lyckad dag

Ballongsläppet

Lördagen den 26.5 2018 samlades Apollogruppen och ett massivt uppbåd av föräldrar, vänner, kolleger och media vid Meteorian på Söderfjärden. Förberedelserna startade klockan 9 på morgonen och klockan tolv hade vi tillstånd av flygfältet i Vasa att släppa loss våra ballonger. Vi förankrade en i en lina för att filma allt från ovan med två CanSat-sonder för att samla data. Alla fyra ballongerna fylldes med ca 250 bar helium för att stiga så snabbt som möjligt och expandera då lufttrycket sjunker utanför. Till sist når ballongen sin gräns och spricker varpå satelliterna dalar ner i sina fallskärmar. För att hitta dem hade vi GPS-sändare som sänder via mobiltelefonnätet. Nackdelen med detta var att vi förlorade kontakten med våra satelliter när de nått en viss höjd. Största oron var om batterierna skulle klara kölden på så hög höjd. En spänd väntan inföll under cirka en timme tills de hade landat och fick kontakt med nätet igen.